fredag 28 september 2018

Fredagsprosa om en tant


Det var en gång en tant
Som klädde sig galant
Det föll henne intressant
Att lämna sin trygga kant
För att framföra sin Trabant
Till en butik för att köpa en elefant
Sen klämde hon in denna gigant
Det blev trångt, det var så sant
Men elefanten var ganska charmant
Gav sin tant en diamant
Som den fått av en bekant
Tantens granne blev arrogant
Han var då ingen aspirant
På att bli elefantens anförvant
Sprayade hallen med deodorant
Men tanten var nöjd med sin variant
Hon hade länge varit spekulant
- även om hon var debutant -
På sin nya duellant
Hon hade jobbat som kontrollant
Hos en tvär fabrikant
Det var allt en riktig fjant
Som aldrig låg i framkant
Nu var hon främst representant
För allt som är tant-relevant



tisdag 25 september 2018

"Ge meningen en ny mening"



Min nya inspirationskälla Pernilla Perny Lindgren har lagt ut en rolig skrivövning där man ger befintliga meningar i en bok "helt nya meningar"! Jag antar utmaningen som du kan hitta här: Veckans skrivövning


Min "random bok" i bokhyllan blev Mark Levengoods vackra "Sucka mitt hjärta men brist dock ej". En utmaning visar det sig! 😁 Här kommer resultatet: 


Jag drar min hand genom håret. Nej, det känns inte torrt än, men visst har det väl blivit grått? Jag sneglar lite försiktigt i spegeln. Konstigt. Kaluffsen är fortfarande brun, lite sådär solkigt och halvtrist visserligen men trots allt brunt. Mina fumliga fingrar lyckas peta fram en ny trudelutt på Spotify, Sven Arefeldt och Ulla Billquist är på tok för underskattade nu för tiden men på Spotify lever de kvar ändå minsann! Medan jag omsorgsfullt viker ihop det fina presentpapper som dottern fick runt ett paket i söndags hör jag Svens muntra stämma när han sjunger om Stina som han vill ha med i en roddbåt till Kina. Det är väl för trevligt ändå. 

Jag tar presentpapperet och går lite rultande bort till mitt hemliga skåp som är alldeles proppfullt med saker som kan vara bra att ha. Om det blir lite dystra tider. Det kan ju bli krig. Eller översvämning. Eller skogsbrand? Eller också får vi så stora tjälskador i vår grusbacke upp till huset så att vi blir alldeles isolerade. Tänk, vad bra det kommer fungera då när jag har mitt hemliga skåp. Jag gläntar försiktigt, försiktigt på dörren till skåpet. Åh vilken tur, det var bara ett par tomma trådrullar och ett anteckningsblock med två oskrivna blad kvar som ramlade ut den här gången. Jag ser gamla urdiskade syltburkar som balanserar på toppen av de där urtvättade och formlösa tightsen som jag inte har använt på minst tio år, men burkarna behåller sin plats utan att drutta ner på mina toffelklädda fötter. Jag fnyser för mig själv åt Oskar som försökte håna mig för att jag aldrig kan slänga något.
- Det finns så många gamla som genom köksfönstret ängsligt bevakar att ingen genar över deras tomt medan de diskar ur ännu en tom mjölkförpackning till sin enorma samling av "sådant som kan vara bra att ha", raljerade han. Men aldrig trodde jag att jag skulle bli gift med en!
Så dumt, tänker jag, inte tittar jag ängsligt ut genom köksfönstret för att titta om någon genar över tomten! Det bor ju inte en människa närmre än två kilometer från vårt hus, så vad skulle det vara att vara ängslig över? 

Åja, det är ju inte bara Oskar som säger dumma saker precis, tidigare idag fick jag en dum fråga från en herre på jobbet som undrade "Så när ska lilla fröken ha semester?". Fröken, muttrar jag när jag trycker in det fina pappret mellan en avklippt del från en gardin och några lagom stora plastpåsar, ska man kalla någon för fröken som är i princip gråhårig och svassar loss till Sven Arefelt på hemmaplan? Är det något slags hån? Semester vete skrutt om man får någon i år förresten. Tänk om det blir som förra året? Sådär ohyggligt hett så att man bara svettas, får sitta i skuggan och beklaga sig riktigt när man måste flytta på stolen ännu en gång för att solen plötsligt steker på näsan och får ögonbrynen att svettas å det grövsta. Nej Gud sig förbarma för ännu en sådan sommar, jag kan inte tro att vi ska brinna så våra torra ben knastrar ytterligare ett år. Det är knappt jag har smörjt upp mina gnällande knän sedan sist.

Jag stänger dörren till mitt hemliga skåp och rultar ut i köket igen. Ulla Billquist har tagit över stafettpinnen från Sven på Spotify och hon längtar så efter sin soldat där någonstans i Sverige. Jag suckar lite över alla dumheter och drar min hand genom håret igen. Nej, det är faktiskt inte grått än. Det kanske inte är helt vanligt att det är grått innan man har fyllt 37?


<a href="https://www.bloglovin.com/blog/19620619/?claim=atsaa9c6fcy">Follow my blog with Bloglovin</a>